Pro Bowl!

Söndagen den 30 januari

11.09. Carl rusar hysteriskt runt för att samla sin trupp. Avfärd! Avfärd!
Jag, Carl, Mirjam, Anna och Olle, also known as: Vi Fem, marscherar taktfast till busshållplatsen. Där bestämmer vi oss för att börja vår dag med en bön om att slippa vänta på bussen. Efter Amen kommer bussen. WOHO!

Vi anländer till Aloha Stadium och ser nog ut som småbarn i en godisaffär allihopa. Framför allt Carl beter sig som om det är julaftonsmorgon och han just sett tomten lämpa av ett ton paket i hans vardagsrum.

Vandringen som följer rad upp och rad ner bland parkerade monsterbilar, partytält och grillar som matchade bilarna var oslagbar. Musik, sällskapsspel och ljuvliga dofter överallt.

Min tolkning av det vi fick uppleva var: Som Hönökonferensen - fast större!

Efter att vi visat upp innehållet i våra väskor och gjort oss av med medhavd mat stegade vi in på arenan och letade oss fram till våra platser. Dock efter att vi köpt konstig thai-mat och bytt ut den mot pizza. Vi tittade på när de värmde upp och var fascinerade över hur stort det var och hur lite folk som faktiskt intagit sina platser.

Då den något röriga öppningscermonin med huladansare, Go Go Dolls och nationalsången var över kastade de pengar om vem som skulle få hålla i bollen först. 

Och sedan var allt i gång, helt utan förvarning!

Efter första omgången kvartar fick vi lyssna till Sheila E som spelat med Prince och uppenbarligen nu också ett gäng feta Hawaiianer. Och så surfade några brudar på ett gäng brittish looking armékillar.

Och sen var det igång igen! Utan att någon sa till den här gången heller, en synnerligen förvirrande sport.

Och så en touchdown!

Tur för honom att de inte la sig i en hög på honom utan bara körde det klassiska krokbenet. Fast med en arm då.

Vi gick innan det var helt slut, de där blåa hade tacklat mycket bättre än de röda i alla fall så det var redan avgjort. Solsken och bussväntan avslutade en fin dag.

Psst, Pappa; om du vill se bilderna lite större så kan du klicka på dem!