THE EDDIE!! wasn't on....

Torsdagen den 19 januari

03:30 väcker jag Johanna med en vän klapp på armen. Hon tror att jag ska mörda henne och flyger upp, skrikande. Lika bra det, för nu var det fara och färde! Bilarna skulle avgå 04.00 och nu gällde det att packa tänderna, äta matsäcken och borsta frukosten.

Jag kastade i mig en frappuccino och en power bar. WHY WOULD I DO THAT?!
När alla sedan sov på slätten ovanför stranden satt jag som en koffeinstinn uggla och stirrade omkring mig.

Framåt halv åtta tog vi oss ner till stranden där vi förundrat beskådade surfarna som paddlat långt långt ut. Med skräckblandad förtjusning fick vi se några 6 meters-vågor, som sportarna galant red, störta emot oss. 

Surfare i sjönöd - brädan flög iväg på egen hand så de fick paddla tandem en stund.

Johanna på nationell tv - yeah!

Efter att beslutet om tävlingens varande skjutits upp från 7 till 7:30 till 8 till 8.15 till 8:30 fick vi veta att vågorna inte var tillräckligt ihållande i sin intensitet. En förstående besvikelse spred sig bland de många tusen som länge väntat på en once in a lifetime-upplevelse. Vi traskade snällt genom leran till bilen som skulle föra oss till en lång arbetsdag.

Till min enorma glädje stod det Hospitality på mitt schema efter lunchen och jag slapp hysteristäda ännu ett kök tack vare detta. Istället fick jag strosa till mataffären och shoppa ingredienser för att med hjälp av dessa skapa en magnifik morotskaka till Fika Friday som personalen har var fredagsmorgon kl 7.
Johanna däremot, hon fick skrubba väggar. Men hon ser inte ut att vara ledsen för det inte!

Eftersom vädret för en gångs skull var så ypperligt i Wahiawa just denna dag spatserade jag till frälsningarméns second hand där jag inte kunde låta bli att köpa en fantastisk kreation; en jumpsuit från 80-talet. Om jag någonsin fångas på bild i denna skapelse ska jag återge det här.

Kvällen spenderades på ett japanskt(!) hamburgerhak i Haleiwa. Fina fisken.