Söndagen den 9 januari
Solens obarmhärtiga strålar kastade sig över mitt klena anlete redan halv sju denna söndag. Men jag klagar inte! Det är onekligen stor skillnad på att vakna av solsken i stället för sin väckarklocka i ett becksvart vinterland.
Solens obarmhärtiga strålar kastade sig över mitt klena anlete redan halv sju denna söndag. Men jag klagar inte! Det är onekligen stor skillnad på att vakna av solsken i stället för sin väckarklocka i ett becksvart vinterland.
Utan att riktigt veta hur det gått till satt vi plötsligt på en skumpig buss på väg till Pearl City och, ja pappa, Pearl Harbor.
Pappa, Johanna hälsar att hon också varit där
nu och undrar om hon också får komma hem?
Här blev vi visade historiska filmklipp och sedan skeppade ut till den sjunkna USS Arizonas minnesplats. Några rostiga delar stack upp över vattenytan och misstänkta oljepölar simmade förbi. Efter 69 år på botten tycker man att oljan borde vara bortsköljd, men jag såg kanske i syne.
Efter detta lilla äventyr fick vi ta en buss över sundet till USS Missouri, ett helt sinnessjukt stort krigsfartyg vars kanoner nådde 200 miles/32 mil.
Vi förundrades över dess ogreppbara storhet och, i synnerhet jag, undrade varför de hade trädäck. Svaret löd: i isoleringssyfte! Ett rent metalldäck hade naturligtvis höjt temperaturen i båten än mer och därför använde de istället teakgolv. Ful får man vara, men inte dum!
Efter vår yttre rundvandring vilken innehöll visning av fredsavtal och bucklor efter kamakazeplan fick vi undersöka fartygets inre status.
Jag kan fortfarande inte greppa helt att man kan bygga ett sådant åbäke. Eller jo, att man kan det i realtid är greppbart, men att de kastade ihop det här skeppet redan på 40-talet är fantastiskt!
![]() |
Okänt torn siktades på väg tillbaka till området. |
Nå, varma och hungriga satte vi oss helt taktiskt på en varm och långsam buss in till Hawaii’s största köpcentrum som också huserade den största food court jag någonsin sett! Jag hade trott att det skulle finnas 7-8 ställen, max. Här fanns nog ungefär 30 olika restauranger som erbjöd oss sina delikatesser. Efter denna förstklassiga upplevelse tog jag och Johanna oss samman och tog en buss tillbaka till Wahiawa för att, trodde vi, baka och åka tillbaka till Pearl City för fikahäng med goda vänner. Vännerna var sega så vi blev kvar hemma men fick en flamsig girls night out med våra roomies istället.
Förnämligt!
Förnämligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar