ÄNTLIGEN framme!
Spenderade mitt livs längsta 6 timmar på flyget mellan LA och Honolulu. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Det gick inte att sova och hela upplägget kändes som om vi åkte med en turistbuss ute i öknen.
Men jag kom fram till slut! 20:20pm eller 7:20 svensk tid landade vi i ett varmt Honolulu.
Och ett mörkt Honolulu. Jag levde, som många andra, i villfarelsen att det alltid är sommar året runt här. Visst är det varmt mest hela tiden men det blir inte ljust förrän vid halv sju och solen går ner ungefär samma tid på kvällen.
Jo, en sak till förresten... Månen är på fel håll! Den är så där liten och tunn som den brukar vara ibland och ser ut som en glad mun här, inte ett halvt D som hemma!
Hittade tack och lov min väska och slutligen mina färdkamrater. Först hittade jag egentligen bara kamrater som lyckats få punktering precis i närheten och som tur var också kunde åka med i vår lilla flygtransport.
Kvällens bästa:
Jag fick en Lei!! Den luktar helt otroligt och jag vill aldrig ta av mig den!
Sjukt nice också när man har rest i närmare 30 timmar att få något som luktar liite godare än en själv på sig.
Kvällens näst bästa:
Hungern satte in på planet när min kropp insåg att den där Starbucks-skapelsen inte var så näringsrik. Jag konstaterade sakligt att jag väl kunde köpa en hamburgare någonstans när jag landet. Men egentligen var jag av någon konstig anledning sugen på Thai-mat. I vilket fall som helst så står jag och väntar på vår fina chaufför med Malin och ........... (återkommer när jag kommit på namn på den okända välgöraren) och uttrycker min längtan efter mat.
- You can have my food, we had pad thai and I didn't finish it! säger hon och langar över en låda.
Så där står jag utanför flygplatsen och väntar på att bli hämtad, med trevligt sällskap OCH jag får precis sådan mat som jag var sugen på! HUR bra får det bli?!
Sitter nu och väntar på att Johanna ska komma hem så att jag kan ge henne två kilo lösgodis och sen gå och lägga mig. Jag är nog inne på min 51 vakna timma tror jag. Plus/minus några timmar av små naps här och var.
Erica Andersson, Wahiawa, Hawaii
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar