Sol, svett och svensktalande tanter

Torsdagen den 17 februari

Då lägret till stor del var utrymt denna torsdag sattes alla som kunde på Feeding the Hungry duty i Kalihi. 

Vi kastade oss iväg efter morgonsamlingen och väl där hävde vi upp partytält som om vi aldrig gjort annat. Jag och vår nyanlända aspirant, Felicia, placerades på förbönsstationen. Under den följande timman fick min kollega uppleva fler avvisningar än under hela sitt liv samlat. Situationen som utspelade sig var som följer:

Efter att våra gäster registrerat sig passerar de via oss och vi försöker med

- Hi Aunty, do you need prayer for anything today? 

Varpå majoriteten svarar

- Yes, yes, thank you! Och går vidare.

Språkförbistringen var total men sånt får man ta med en klackspark tyckte jag och gav mig på nästa aspirant.

Vissa av de ca 100 personerna som passerade vårt lilla tält förstod oss dock och tackade ja till förbön. Däribland en underbar liten tant som log med hela ansiktet och bara skrattade hela tiden. Hon var säkert 80 år och huvudet kortare än jag. 

Hon tyckte att vi skulle ses i himlen, så vi bestämde träff. När jag så bad att vi skulle ta kort ihop började hon hoppa och skutta och tyckte inte att det var någon bra idé. Efter lite smicker och fina ord gick hon med på det trots allt. Jag kan ändå förstå hennes skepsis när jag tittar på bilderna så här i efterhand. Jag ser onekligen ut som om jag tänker äta upp henne. Men vi matchar fint i alla fall!

Innan vi påbörjade själva matudelningen fick vi själva sätta i oss lite välbehövlig föda. Zack och Le'i smälter maten på bästa sätt:

Vi blev alla tilldelade varsit bord tillsammans med instruktioner om hur många saker var och en fick ta med sig hem.

En av höjdpunkterna under eftermiddagen var nog damen som, efter att jag försökt prångla på henne Swedish Fish, berättade att hon bott i Stockholm i 10 år och visste var Örebro låg. Vi pratade svenska en stund innan hon skyndade vidare.

Efter ett väl utfört arbete anlände vi till ett nästintill öde lägenhetskomplex, svettiga och trötta. På kvällskvisten bjöds vi på middag och efterrätt lite längre ner på gatan. 

Vilken lyx efter en hård arbetsdag!