Sharks Cove & Shaved Ice

Lördagen den 26 februari

Smög förväntansfull upp 3:30. Hoppade strax därefter in i en delvis taklös bil och åkte mot stairway to heaven. Det var mörkt, stjärnklart och stilla. På vägen upp mot trappan börjar plötsligt alla springa och vi gömmer oss i buskarna. Det visade sig att vi inte var jagade utan att någon vände nere i återvändsgränden och deras strålkastare lös upp vår väg.

Plötsligt fick vi möte och en efter en kom det håglösa vandrare på väg tillbaka. Vakten hade hunnit komma! Vi gick trots detta hela vägen upp och småpratade lite med en vakt som egentligen inte verkade ha något emot att någon bestiger berget, men som inte kunde släppa upp oss. Han rekommenderade oss dock att försöka tidigare och inte på en helg.

Vi vände om och åkte hem för att sova tre timmar till

Efter en riktig lördagsfrukost bestående av pannkakor och färsk frukt åkte jag, Felicia, John och Michelle och snorklade vid sharks cove.
På kvällen fick vi lära oss att den hette så pga en klippa som ser ut som en hajfena. 
Skönt att det var så och inte för att hajarna brukade ligga i bakhåll där!


Efter lite hyperventilering förstod jag att jag kunde andas trots att jag var under vatten och kunde börja njuta av upplevelsen. En undervattensfotograf som hittat en luftmadrass att glida runt på lånade mig sina simfötter. De var förstora och jag sprattlade mest runt som en förskrämd hund på sin första simtur.

På väg in till stranden, när jag lämnat Michelle och Jon vid hoppklipporna, såg jag en halvmeter stor parrot fish. Den var sysselsatt med lunchintag ungefär 1,5 m under mig och jag kunde höra hur den knaprade på klippan! Det var mäktigt vill jag lova. Google lånade mig en bild eftersom jag tyvärr inte hade kameran med mig.

När vi hängt på vår lilla strand en stund, blåst några såpbubblor och filurat lite tog vi våra pinaler och klättrade upp ur sänkan för att ta oss mot någon liten uteservering som kunde servera oss vad än vi ansåg oss behöva. 

När vi var mätta och belåtna travade vi bortåt den mötesplats vi gjort upp med Micha och Linda. Vi väntade en stund på Felicia som inte velat följa med och äta, blåste såpbubblor och spanade efter valar.

Då det visade sig att Michaela och Linda bestämde sig för att stanna längre på sin strand fick vi helt snällt ta oss hem på egen hand. Med varsin Starbucks-mugg i handen ställde vi oss med armarna i vågrätt läge.  Den första biten fick vi åka med en kompis till Jon och sedan hittade vi en vänlig själ med en gigantisk pick up som tog oss hela vägen till Wahiawa.

Vår chaufför spelade Janis Joplin och vi hade det bra där bak i bilen.

På kvällen åkte vi förstås till Surfers Church. Det var en ovanligt vacker afton, inte sant?

Sedan åkte vi till en mysig liten strand för att tända lägereld och vara sociala i natten. Vi var säkert 20 stycken som samlats och vi dansade i ring och åt skittles.

Framåt elva tyckte jag och Michelle att det var dags att sova, varpå vi byltade på oss allt vi hade och kröp ner i varsin sovsäck. Sällan har jag sovit så gott!