Som det sig bör en vanlig tisdag är jag en utomordentlig nanny på förmiddagen och en pysselmakare av sällan skådat slag när klockan slagit 13.
Eftersom vi gillar färgteman på våra promenader, jag och Le'i, så valde vi idag rött och rosa. Här är resultatet:
När arbetsdagen slutat joggade jag till the Salvation Army i förhoppning om att den söta tekannan i form av ett hus fortfarande fanns kvar, men icke sa nicke. Jag får snällt fortsätta dricka ur min hinkliknande kopp, för jag vill ju få ut så mycket som möjligt av min American sizade tepåse.
Nåväl, efter detta följer jag Johanna som en svans runt hela området när hon säger sina farväl. För att sedan vänligt men bestämt kasta in henne och hennes liv i en grön flerbarnsfamiljebil och själv parkera mig i baksätet. Flygplatsen nästa!
Avskedsparad med blommor och jubelrop till Johannas ära
När vi återvände till Wahiawa, en Johanna fattigare, bestämde vi oss för att laga kvällsmat. På Olles inrådan springer vi omkring och letar efter Carl som måste bli tillfrågad om han vill ha mat. Carl är upptagen med viktigare saker så vi får gå och handla utan hans vetskap.
Utanför skjulet mittemot vårt hus spelades Marvin Gaye ur en ålderdomlig radio. Det var fint.
När vi precis ska stega upp för trapporna till hemmet igen får Olle plötsligt något religiöst i blicken och utropar:
- Ååh, jag hoppas att internsen inte fått sluta än!
- För då kan vi laga maten och sedan när de slutar så överraskar vi Carl med att det finns färdig mat till honom! Han kommer vara på sina knän av tacksamhet!
Jag stirrar chockat på honom och svarar:
- Olle, du är hans mamma.
Det är tyst i 20 sekunder och sedan viker sig mamma Olle dubbel när han inser att det är sant.
Nåväl, vi fick vår köttfärsås och Carl likaså, vi var alla glada.
Jag avslutade aftonen med att städa loss i köket, vilken fest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar