Heliumballonger och 80-talet

Söndagen den 13 februari

7:45 (!!) spatserade vi i solskenet mot first Assembley of God där morgongudstjänsten snart skulle sätta igång. Efter att jag och några andra förstagångsbesökare hälsats med snäckhalsband, handslag och en Aloha-välkomstsång från lovsångsteamet fick vi njuta av pålysningarna. Detta på en storbildsskärm med sliskig Hawaii-musik i bakgrunden. Oslagbart!

Vem vill inte gå på Membership Class efter det här klippet?!

Pastorn talade om kärlek och lät oss lyssna på "I Wanna Know what Love is", den där gamla godingen ni vet? När han åter intog podiet sjöng han lidelsefullt just de orden, det var inte vackert, men det var med passion.

Eftersom man blir hungrig av 80-talsmusik på morgonkvisten tog jag min longboard och en handfull människor med mig till the Pancake house där jag beställde alldeles för många pannkakor och åt tills jag såg gravid ut.

Jag, Miriam och Sofia cruisade till Foodland där vi köpte ballonger och baksaker. 

Sedan cruisade vi hem igen.

Väl hemma satte jag igång med tappra bakförsök. Semlor var tanken - hård degklump blev resultatet. Skitans torrjäst! På andra försöket lyckades det bättre tack och lov. Utöver delikata små bullar bakades kladdkakemuffins och äppelpaj.

När mina damer kom hem från beachen snodde de ihop en tjusig middag som avnjöts vid långbordet de så elegant skapat i loungen. Till efterrätt fick vi äppelpaj och plötsligt var det svensk septemberkväll på campus.

Så skulle vi slutligen avnjuta semlorna och Anna försöker febrilt vispa grädden jag gett henne allt medan jag geggar ihop mandelmassesmeten. Till vår förtvivlan inser vi att det är ngt så dumt som hälften grädde och hälften mjölk jag köpt så jag ser mig nödd och tvungen att ropa:

Till longboardomobilen! och kasta mig iväg till affären. I affären är vispgrädden slut. Vi får inga semlor.

Men vi fick ändå en härlig kväll med en rolig rom-kom!