Onsdagen den 23 februari
Steg upp i ottan för att slänga ihop en sats kärleksmums till våra försakade födelsedagsbarn. Dessa stackars ungdomar som tvingats vänta på sin uppvaktning i över en vecka nu. Visserligen för att de inte var här men ändå.
Efter detta hjältedåd sopade jag området och skurade våra soptunnor - allt med sjungande rungande glädje. Och nu är jag faktiskt inte ironisk.
När veckosysslorna plötsligt var sysslade invigdes vi i det stora målarprojektet. Vi utrustades med varsitt sandpapper och instruerades att gå loss på fönsterfodret. Sagt och gjort. Vi sandpapprade som små vildsinta kannibaler och vi gjorde det bra. Kanske lite för bra tyckte min axel och la ner.
Vi hade den trevliga turen att bli bjudna på kvällsmat i lägenheten lite längre bort. Jonathan och Michelle tillagade sagolika falaflar (hur böjer man egentligen falafel?).
Mätta och själaglada återvände vi till vår bar där vi likt onsdagen före denna startade upp halvdygnsbönen med en timma lovsång.
När jag tillsammans med Vanessa hade avverkat min bönetimma mellan midnatt och 01.00 slockande jag som en drogad sengångare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar