På grund av fenomenet snor kunde jag inte genomföra min arbetssysslor som jag önskat utan fick göra som en 72-åring och vila bort min eftermiddag. När mina kollegor stämplat ut mådde jag plötsligt bättre och jag fick åka med flickorna till Costco. Där gick vi nästan vilse och shoppade torkad mango, kyckling och Philadelfia-ost i big Big Pack.
Innan vi åkte hem utnyttjade vi det faktum att Costco uppskattar Ingvar Kamprad-metoden och säljer billigt tilltugg vid utgången. Jag köpte den största vaniljglasspinnen någonsin. Hand dipped i två kilo choklad och ett kilo hackad mandel. Jag var tvungen att be Linda och Johanna om assistans för att den inte skulle behöva skatta åt förgängelsen.
Hemma på Ohai Street igen blev jag erbjuden att knata upp på California Avenue med 4 kompisar för att rita bort aftonen. Så det gjorde vi. Andy var Warhol och vi andra var oss själva.
Vi drack citronte och målade under andäktig tystnad med Zach, vår värd, plockade på sin gitarr. Ännu en fin kväll i Wahiawa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar