Food INC

Måndagen den 28 februari

Vad är väl ett trädgårdsland runt knuten? Dötrist, urtråkigt och alldeles, alldeles underbart!

Idag under fastan pratade vi om mat. Om andlig föda och mat som bygger upp kroppen istället för att bryta ner den. Vi fick titta på dokumentären Food Inc som sannerligen vände upp och ner på mina tankar om matkonsumtion.

Efter att filmen slutat ville jag ringa min pappa och säga två saker:

1. Våra kor har det fantastiskt bra! (Som om inte pappa redan visste det)

Fy vad grymt att de käkar gräs och inte en massa nedmalda kroppsdelar!

Vad underbart att de inte står upp till knäna i sin egen skit!

Bra jobbat pappa! Och så nr

2. Jag tänker gräva upp halva trädgården och plantera allt jag kan komma över, bara så du vet.

För den som är intresserad så kan vi ha en liten informationskväll när jag åter är en del av Svea Rike.

För den som inte är intresserad så ska vi ha en liten informationskväll ändå. För här ska spridas matinformation! Jag kanske inte ska bli jurist utan ekologisk bonde, vad vet jag. Eller både och, ja det lät bra.

Efter detta omvälvande inslag fick vi lyssna till två grymma vittnesbörd, vilka otroliga människor jag får äran att dela min vardag med!

Plötsligt började Molokai Team 2 strömma in och området förvandlades till ett stort kramkalas fyllt av glädje och kärlek! Jag fick en mysig stund med Alexandra innan vårt Community Impact-gäng strosade till parken för att diskutera vår fastedag.

En timma tidigare än vanligt bröt vi fastan och jag snodde ihop Lova och Pelles gramahamsmorotspannkakor som gjorde succé! Fantastiskt bra maträtt att bryta fastan med. Mätta och med en påtaglig paltkoma tog jag och Alexandra vid där vi slutat tidigare på eftermiddagen allt medan vi strosade runt i mataffären och sökte efter något som inte var genmanipulerat eller korrupt.

Kvällen avslutades med två timmars bön och lovsång. Det är onekligen en stor kreativitet som råder här när det kommer till bön. Vi har nu påbörjat vårt 72-timmars-bönepass och under kick off'en gick vi runt kvarteret i sju grupper precis som de gick runt Jerikos murar. Det var lovsång både inomhus och utomhus.

Vi doppade också våra händer i färg och la dem på och bad för byggnaden vars vägg är inåt vår gård.

Havssköldpaddor och gräshoppor

Söndagen den 27 februari

Strax före 7 vaknade vi i soluppgången. Längst med stranden värmde surfare upp och fiskarna agnade sina krokar. Vi satt i våra sovsäckar och insöp friden. I brist på frukost åt vi veggie strips som Abbey varit intelligent nog att packa ner.

Eftersom reglerna ändrats och vi Community Impactare plötsligt måste vara med på det som heter Once a month Church packade vi ihop oss strax före 8. Vi for till en strand lite längre bort där de ställt upp tält och högtalarsystem, stolar och kundvagnar fyllda med mat som skulle lottas ut. Vi var indelade i olika team och jag fick hjälpa till med matförberedelserna. Det dansades och sjöngs och det var glädje i lägret!

Framåt halv tre var söndagen äntligen fri till vårt förfogande och jag vandrade mot Haleiwa där Michelle i väntan på min ankomst ätit en shaved ice. Jag skulle försöka mig på samma konststycke men kön var lång och lagom som jag kom fram var isen slut. Problemet löstes på bensinmacken där man kunde köpa pinnglass.

När kroppstemperaturen var återställd hyrde vi oss en dubbelkajak och paddlade ut på havet. Michelle var sprallig och hoppades få se en havssköldpadda. Inte håller väl de till på floden, trodde jag.

Men tji fick jag till hennes stora glädje! Vi såg inte bara en utan 5 eller 6 stycken. Och en kanot med Godzilla i fören.

Efter en härlig timma till havs promenerade vi ner till det lilla shoppingområdet och 

satte oss på the Coffee Gallery. Det bjöds en annanas-shake och trevlig samvaro.

I väntan på ett bord på Haleiwa Eats vandrade vi runt i omgivningarna och njöt av livet.

Det är något visst med att äta riktig mat efter att man levt på konserver och begränsade smaksättare. Att sedan sitta utomhus i den ljumma kvällen och samtala med en god vän, det går inte av för hackor inte.

Sharks Cove & Shaved Ice

Lördagen den 26 februari

Smög förväntansfull upp 3:30. Hoppade strax därefter in i en delvis taklös bil och åkte mot stairway to heaven. Det var mörkt, stjärnklart och stilla. På vägen upp mot trappan börjar plötsligt alla springa och vi gömmer oss i buskarna. Det visade sig att vi inte var jagade utan att någon vände nere i återvändsgränden och deras strålkastare lös upp vår väg.

Plötsligt fick vi möte och en efter en kom det håglösa vandrare på väg tillbaka. Vakten hade hunnit komma! Vi gick trots detta hela vägen upp och småpratade lite med en vakt som egentligen inte verkade ha något emot att någon bestiger berget, men som inte kunde släppa upp oss. Han rekommenderade oss dock att försöka tidigare och inte på en helg.

Vi vände om och åkte hem för att sova tre timmar till

Efter en riktig lördagsfrukost bestående av pannkakor och färsk frukt åkte jag, Felicia, John och Michelle och snorklade vid sharks cove.
På kvällen fick vi lära oss att den hette så pga en klippa som ser ut som en hajfena. 
Skönt att det var så och inte för att hajarna brukade ligga i bakhåll där!


Efter lite hyperventilering förstod jag att jag kunde andas trots att jag var under vatten och kunde börja njuta av upplevelsen. En undervattensfotograf som hittat en luftmadrass att glida runt på lånade mig sina simfötter. De var förstora och jag sprattlade mest runt som en förskrämd hund på sin första simtur.

På väg in till stranden, när jag lämnat Michelle och Jon vid hoppklipporna, såg jag en halvmeter stor parrot fish. Den var sysselsatt med lunchintag ungefär 1,5 m under mig och jag kunde höra hur den knaprade på klippan! Det var mäktigt vill jag lova. Google lånade mig en bild eftersom jag tyvärr inte hade kameran med mig.

När vi hängt på vår lilla strand en stund, blåst några såpbubblor och filurat lite tog vi våra pinaler och klättrade upp ur sänkan för att ta oss mot någon liten uteservering som kunde servera oss vad än vi ansåg oss behöva. 

När vi var mätta och belåtna travade vi bortåt den mötesplats vi gjort upp med Micha och Linda. Vi väntade en stund på Felicia som inte velat följa med och äta, blåste såpbubblor och spanade efter valar.

Då det visade sig att Michaela och Linda bestämde sig för att stanna längre på sin strand fick vi helt snällt ta oss hem på egen hand. Med varsin Starbucks-mugg i handen ställde vi oss med armarna i vågrätt läge.  Den första biten fick vi åka med en kompis till Jon och sedan hittade vi en vänlig själ med en gigantisk pick up som tog oss hela vägen till Wahiawa.

Vår chaufför spelade Janis Joplin och vi hade det bra där bak i bilen.

På kvällen åkte vi förstås till Surfers Church. Det var en ovanligt vacker afton, inte sant?

Sedan åkte vi till en mysig liten strand för att tända lägereld och vara sociala i natten. Vi var säkert 20 stycken som samlats och vi dansade i ring och åt skittles.

Framåt elva tyckte jag och Michelle att det var dags att sova, varpå vi byltade på oss allt vi hade och kröp ner i varsin sovsäck. Sällan har jag sovit så gott!