Överhandsfräsen om jag får be.

Lördagen den 25 februari

Vi vaknade vid en vacker, kristallklar Lake Wanaka, Nya Zeelands 4:e största sjö. Efter en frukost i solen satt jag en stund på stenstranden och läste min bibel och lyssnade på det porlande vattnet. Lite som kung David i Psalm 23 kände jag mig.

Wanaka var en liten söt stad som välkomnade oss med lördagsauktion. Få människor gjorde låga priser och jag ville köpa både skruvpistol, skruvdragare och överhandsfräs. Men man kan ju inte ta med sig allt hem…

Vi avnjöt varsin portion italiensk glass, uppskopad av en man som bilat genom Sverige, från söder och hela vägen upp. Tänk att man ska envisas med att åka utomlands på bilsemester, vad kommer det sig?

Vår eftermiddag spenderades i Arrowtown, en fantastiskt söt stad som närmast kan liknas vid filmkulisser av en gammal westernhåla. Det är något vi förundrats över, att bergen hela tiden envisas med att se ut att vara på låtsas. Just så där som på film, lite suddiga och ja, som om de vore av papp. Men solen sken och vi fick tugga i oss lite lamm innan vi fortsatte vår roadtrip söderöver.

Hela vägen till Queenstown kom vi denna lördag. Vi bokade in en 2-timmars söndagstur till häst. Då vi tidigare under vår resa haft vissa sömnsvårigheter, som den flitige läsaren kanske redan vet, hade vår kära fader bjudit oss 2 hotellnätter för att vi skulle få sova åtminstone 2 av de 18 nätter vi spenderar på rullande hjul här i landet. Vi valde att förlägga vår andra natt i Queenstown.
Incheckade ett lagom antal meter över havet med strålande bergsutsikt kastade vi oss snart iväg igen för att få åka med den utrotningshotade arten ångbåten.

Nästintill ensamma på den stora båten tuffade vi stillsamt över Lake Wakatipu in till en liten vik där vi till skillnad från dagens övriga passagerare fick hoppa av och strosa en stund. Vi skulle nämligen få sällskap av 180 allsångsglada middagsgäster på vägen tillbaka.

Den vackra trädgården i viken doftade av liljor och lavendel och svämmade över av knytnävsstora rosor. Lite längre bort lärde en rutinerad bonde ut sheep shering, till Michaels stora glädje.

Solen hade gått ner och på båten hade de tänt den mångfärgade ljusslingan när vi åter styrde mot staden.

Fergburger var inget som sa oss något innan vi upplevt detta fenomen. Fantastiska hamburgare med ekologiska, lokalproducerade ingredienser, hembakade bröd och hysteriskt smaskiga chutneys och såser. Vår kvällsmat var så att säga top notch.