Ett hem, ett hus

Onsdagen den 23 mars

Det är rent och tyst, det luktar gott och tulpanerna blommar på köksbordet.

Jag har ätit husmanskost och jag sitter inlindad i en filt och lyssnar på vinden som drar i de avlövade träden utanför.

Jag tittar på Bygglov och äter lösgodis medan tvättmaskinen brummar i bakgrunden.

Jag är oförskämt nöjd helt enkelt. 

Up, up and away!

Måndagen den 21 mars

Hade satt klockan på 8 för att jag skulle hinna njuta av Los Angeles. Så klockan 8 travar jag upp efter min dator och parkerar mig i sängen igen för att undersöka möjligheterna för dagen. Två timmar senare vaknar jag för andra gången. Hade totaldäckat utan att jag ens hunnit slå på datorn! Jag sov gott får jag erkänna.

Efter att jag shoppat upp mina små frukost-presentkort nere i caféet parkerade jag mig i divanen för att avnjuta spektaklet.

Så precis innan jag ska ge mig ut för att göra staden bestämmer jag mig för att hoppa lite i sängen. Så där som man gör ibland. Mest för att jag skulle spela in en video till Emily, men också för att jag plötsligt hade en stor säng att hoppa i. Följden av detta blev att jag skadade knät och snällt fick stanna på rummet resten av dagen.

Tur att det var lite dåligt väder, haha.

Kring klockan 16 släpade jag mig haltande ner för att åter igen ta bussen till flygplatsen. Jag traskade in med min skateboard och min in absurdum tunga handbagageväska. Sedan köpte jag 4, in absurdum tunga, tidningar för att liksom ha något att bära i andra handen... Eller snarare för att ha något att göra i 2 timmar medan jag väntade eftersom det inte alls fanns några affärer där som jag trott.

Äntligen ska jag få kliva ombord! Då visar det sig plötsligt att jag inte var incheckad, denna detalj hade gått mig förbi då jag ju slapp checka in mina stora väskor en gång till. Det finns tack och lov plats kvar och jag placeras mittimellan ett tyst par och en amerikansk professor i sann Indiana Jones-anda.

Jag fick dock veta att mitt bagage inte skulle hinna med, men det kunde jag ju leva utan några dagar så jag var nöjd ändå.

Min 10 timmar långa resa ägnar jag åt att titta på 3 och 1/2 film och 3 avsnitt tv-serier, äta roliga saker och läsa. Det gick över förväntan bra!

Väl i London släpar jag mig genom bagagekontrollerna och tycker sedan att det är en bra idé att köpa 80kg choklad. Så det gör jag. Plötsligt väger mitt totala handbagage mer än båda mina incheckade väskor tillsammans. I alla fall känns det så.

En kvick flight om 2,5 timmar senare landar jag i Stockholm City och får till min stora förvåning även med mig mitt incheckade bagage innan jag spatserar ut till två förväntansfulla föräldrar i ankomsthallen. Kramkalas!

Det har vid det här laget hunnit bli tisdag och vi cruisar mot Örebro i marskvällen.

Jag kom i alla fall till Los Angeles

Söndagen den 20 mars 

Klockan 5:10, efter diverse bilbyten, åkte vi mot flygplatsen.

Här fick jag omdirigera min förfärligt tunga packning och sedan snällt betala för den hysteriska övervikten. A girls gotta do what a girls gotta do.

Efter att jag bordat planet började vår väntan. Två timmar senare fick vi alla, helt sonika, kliva av igen för att sträcka på benen och köpa frukost. Vår avgångstid blev 12:10 istället för 7:30 och anslutande flyg i Los Angeles lämnade utan mig. Väl i California fick jag, efter tre timmar i en kö med andra försenade passagerare, veta att jag skulle få sova på hotell och åka hem dagen därpå istället.

Efter att ha letat efter mitt löjligt tunga bagage och fått veta att de skulle ta hand om det åt mig och skicka det vidare direkt dagen därpå, hurra, traskade jag således ut i regnet för att ta shuttle-bussen till hotellet.

Jag fick ett rum på våning 11 som till min förvåning var stort nog åt en fembarnsfamilj! Jag var i extas!

Somnade på tvären i dubbelsängen. 

Delfiner på en katamaran

Lördagen den 19 mars

Jag och Sara tog oss i kragen och åkte mot Waikiki redan halv nio på morgonen. Det regnade i Wahiawa men det hindrade inte solen från att skina i Honolulu. Väl där hoppade vi på en förnämlig katamaran och gav oss ut i en och en halv timma. Vilken grej! Vira Blåtira-blått vatten och hoppande delfiner runt båten! Gläjde glädje glädje!

Upplevelsen sammanfattades:

Nu är det gött att leva, ganska blött men väldigt gött.

Efter att vi blöta och salta kravlat oss av båten köpte vi oss varsin glass, i sann Tomas Ledin-anda, vilken vi mumsade i oss på vägen till Ala Moana.

När vi sedan slog oss ner i food courten med vår lunch tyckte vi att människorna runt omkring oss hade så bråttom. Själva var vi alldeles till freds med vår tillvaro och så fridfulla som det överhuvudtaget gick att vara tack vare vår båttur!

På vägen hem åt vi en chokladbombad cheese cake från the cheese cake factory och lyssnade på Ne-Yo.

På kvällen satt vi i garaget och lyssnade på regnet medan vi åt vår kvällsmat tillsammans med 90 andra. Gudstjänst och avskedskramar följde.

Sedan började packningen! Och utdelningen av saker jag inte kunde ta med mig.

Och hejdå-andet.

Varför är det bara Kaelen och Julia som verkar glada? Kanske försöker jag se myndig ut.

Jag packade ända till klockan 4:30 och sedan sprang jag omkring och filurade som enda vakna innevånare på STN.

Milkshake till frukost

Fredagen den 18 mars

Min sista fredag på Hawaii var stillsam. Vi hade förstås quiet time som vanligt. Innan vi gick till McDonald's var vi alla glada för att Mathilda kommit. Nu ska jag inte påstå att jag kände Mathilda innan hon dök upp i mitt sovrum den här morgonen, men jag var glad ändå.

På håll ser Johanna ut att bära en traditionell same-mössa. Eller är det bara jag?

McDonalds var det ja. Jag drack sannolikt en milkshake. Varför inte, liksom?

Och Johanna hittade Jesus på frukostpåsen.

Dagen förflöt även den och under eftermiddagen försökte jag packa ner allt det jag samlat på mig under de senaste månaderna. Utan något nämnvärt resultat gick jag för att beskåda filmpremiären i baren.

Duncan, en man i 60-årsåldern, som brukar vara med på Surfers Church tyckte att jag skulle smuggla hem tapioca-grenar som han hade sågat av och tagit med. Jag funderade länge på möjliga smuggelsätt men ansåg det inte värt risken. Däremot så åt jag glatt den pallade annanasen han presentade mig med. Smaskens!

It's called a Tea Party!

Torsdagen den 17 mars

Eftersom det likt alla andra torsdagar var även denna en arbetsdag. Därför gjorde jag som Karl-Bertil Jonsson och utförde mitt arbete väl, då det get en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. Innan jag påbörjade mitt eget hysteriska bakande tillagade jag en morotskaka till fredagens frukostfikasammanträde.

Så till mina festförberedelser: jag bakade 2 morotskakor och ungefär 50 kärleksmumsmuffins, skyndade till affären som sålt ballongerna för att byta ut de urlakade spektaklen och pyntar sedan hela baren, fixar med musik och hänger upp girlanger. High five!

Eftersom jag är en obotlig(?) tidsoptimist kom jag således för sent till min egen bjudning. Men vad gör det när allt kommer omkring?

Kvällen bjöd på förfärligt trevlig fika, mängder av såpbubblor, fina tal och hysterisk dans! HURRA för kalas!

      

Vi dansade oss genomsvettiga tills vi inte längre orkade stå på benen. Då städade vi istället.             

                   

En katt i en hatt

Onsdagen den 16 mars

Jag var fortsatt ynklig denna onsdag och i brist på energi att lägga på vettigare saker läser jag Cat in Hat och skriver hej då-brev till vännerna jag lämnar kvar.

På kvällskvisten var området nästintill utrymt och jag fick energin åter vilket ledde till en Foodland-utflykt och ballongshopping. Sedan svängde jag ihop 5 satser chokladbollar och 2 kladdkakor innan jag däckade.

Host och fnys

Måndagen och tisdagen den 14-15 mars

Jag hostar och harklar mig och är lite ynklig.

Under måndagen hade de mellanöstern-tema på undervisningen och Johanna och Mikaela tog sina tredelade munderingar och åkte till stan för att göra ett socialt experiment efter avslutad fasta.

Som ni ser gör Johanna sitt bästa för att se lidande ut.